Det känns som jag blivit halv.

Jag undrar: Går jag ensam här, 
Eller visar du min väg från en parallel värld?
Hoppas du hör mig vart du än är.
För den här går ut till våra saknade vänner.

Så många frågor utan utan svar.
Så många låtar som fanns kvar.
Men vi glömmer aldrig er.
Nej, den här går ut till våra saknade vänner
Ni kommer alltid leva kvar, 
I varje steg vi tar.
Så vi hyllar er nu! 
Ja, den här går ut till våra saknade vänner

Bedöva mig, det känns som jag blivit halv
O nu är falska känslor bättre än inga alls
O det är inte det att min blick har blivit kall
Jag har sibirisk vinter, fast på insidan
Hur blev mina skor blivit så tunga?
Så många stjärnor som fallit alldeles för unga
Men vi lägger aldrig av, 
Låt mig skänka en rad.
Jag samlar kraft och fyller upp min lunga.

Men jag kan undra, går jag ensam här?
Eller visar du min väg från en parallell värld?
Hoppas du hör mig, vart du än är!